.xu-språket
Blockformatet som varje .xu-källfil skrivs i, och de elva byggstenar som ett projekt består av.
En .xu-fil är en blockfil, inte en JavaScript-modul. Varje block är ett ansvarsområde, och
objektblocken (<meta>, <params>, <fields>, <actions>, <events>, <datasource>) tolkas som
literaler i JSON5-stil: citattecken kring nycklar behövs inte, och listor och nästlade objekt går bra.
Elva byggstenar
Mappen som en källfil ligger i avgör vilken sorts enhet den kompileras till. En bra Xu-app blir ofta tydligare att läsa när varje ansvarsområde får en egen enhet i stället för att en fil gör allt.
App.xu är den enda reserverade filen: den är alltid rotappen och kompileras alltid till program-id
app. För en component-fil löses id:t i ordning från meta.id, sedan mount.id, sedan filens
eget basnamn. Alla andra enhetstyper har inget <mount>-block, så deras id löses från
meta.id och sedan filens eget basnamn. För JSON5-resurserna är ordningen id, sedan _id, sedan
basnamn. Dubbla id:n i ett projekt är inte tillåtna.
Block per enhetstyp
App.xu behöver aldrig ett <mount>-block. En vanlig komponent behöver ett bara när du vill att den
ska monteras direkt i en HTML-sida i stället för att nås via <panel program="...">:
Mallspråket
Inuti <template> kompileras en liten uppsättning vänliga alias ned till runtime:s egen xu-*-markup.
En komponent, från början till slut
<script> kompileras till en monteringsmodul på klientsidan: standardexporten tar emot ett
kontextobjekt och kan returnera en avslutsfunktion som körs vid nedladdning. <style>-block samlas
i ett enda serverat stilark för komponenten.
Datakälleformat
Använd den läsbara omslagsformen inuti <datasource lang="json5">. type är en av none, table,
array, json eller csv.
En tabelldatakälla använder table, filter, sort, direction, realtime, limit, skip och
output. En array-, JSON- eller CSV-datakälla använder source.field eller source.url. För varje
datakällenyckel som omslagsformen inte exponerar växlar du till mode="raw" och skriver de fältnamn
som själva runtime-dokumentet använder.
De andra tio blocken, kort
Namngivna, återanvändbara läsningar. data/get/LoadStudentClasses.xu parar <params> (deklarerade
in-/out-fält) med en <datasource>, så att en komponent anropar en hämtare vid namn i stället
för att själv äga frågedetaljerna.
Namngivna skrivningar. data/set/SaveStudentProfile.xu lägger till crudMode och allowCreate i
<meta> vid sidan av params och datakälla, vilket ger lagringen ett synligt, testbart hem i källkoden.
Post-för-post-bearbetning. data/batch/RebuildClassRoster.xu kör ett <events>-steg som
before_record mot varje rad som <datasource> ger.
Ett <response>-block gör params, datakällresultat och händelser till en nyttolast i JSON-stil:
En namngiven, återanvändbar omvandling. <code> körs som en funktionskropp över de deklarerade
in-parametrarna och returnerar out-värdet:
En återanvändbar meddelandedefinition som refereras från ett arbetsflöde i stället för att skrivas inline varje gång:
Rutter beskriver hur komponenter presenteras som en navigerbar app; de ersätter inte själva komponenterna.
Ett fullständigt exempel
xuda-studant-app-example är ett komplett källträd som täcker alla elva block: ett inloggningsflöde,
en dirigerad instrumentpanel, elevlista, uppgifts- och profilskärmar, tabellbaserade läsningar och
skrivningar samt Tailwind-formgivning. Packa upp det med:
Allt ovan är den tolkade dialekt som xuda-cli kompilerar: block som tolkas vid sparande till
runtime-dokumenten progUi / progFields / progEvents, som läses av plattformens uttrycksdrivna
renderare. En separat, opublicerad kompilator (@xuda/compiler, som används av vite-plugin-xu)
läser en snävare .xu-fil som bara består av <template>, <script> och <style>, ignorerar
blocknamnen ovan och skapar en riktig ES-modul i förväg i stället för ett JSON-dokument. Den riktar
sig mot den nyare signalbaserade renderaren i @xuda/core, samma motor som plattformen levererar som
runtime/js/xuda_core.globals.js. Se vite-plugin-xu och
@xuda/core för den vägen.